Mitt lov har ändrats ganska drastiskt känns det som. Man bor på andra sidan stan, Har inte en vänn så långt ögat når.
mesta dels känns det jobbigt att vara utan dom, men om man ska se det posetiva i det hela så har man verkligen lärt sig att uppskatta det man har. Man märker vilka vänner som verkligen är vänner. Och dom som igentligen inte bryr sig. 
 
Men om man ska sammanfatta denna radikala ändring med mitt liv så känns det nästan mer posetivt än negativt, konstigt nog. va grundar jag det på? Jo, Som person är ändringen brutal. Det känns som att jag är på banan igen. Men Det är som sagt allt & alla man saknar som gör det svårt. Och Tusen tack går ut till min pappa och hans fru som finns där för mig